09 Dec – Vi har kommit till Westport efter att återigen kört ca 25 mil. 

Det är helt fantastiskt med alla dessa små städer/orter i New Zeeland. De består ofta av en liten huvudgata och inte så mycket mer. 

 Westport var lite annorlunda med ganska många fina små hus, som en amerikanska småstad, samt lite fler gator. 

Vi bodde på ett ställe som heter Havenlee Homestay i ett fint hus där ägarparet hyrde ut tre rum med egna kök och badrum.   

Allt var jättefint och ägarna Jan & Ian Stevenson ville bara så väl. Skulle vi inte orka gå ca 700 meter tillbaka från restaurangen var det bara att ringa och de skulle hämta oss.

Restaurangens utbud var det vanliga med stora portioner och mer kött än tillbehör -:) 

08 Dec – Mycket hinner vi uppleva, både av vägar, samt naturens krafter. 

Nya Zealand drabbas av ca 200-300 jordbävningar per år. Flesta ganska små men en del större. Senaste var på 5,8 och det 2011 som drabbade Christchurch var på 7,8.

Fortfarande  är inte Christchurch uppbyggt, utan många hus är fortsatt förstörda, även om innevånarna själva tycker de gjort mycket på 7 år. 

Vi kände också av jordbävning, men en liten. Hittade då följande länk:

http://www.canterburyquakelive.co.nz/Last24HoursNewZealand/

Vi åkte vidare till Arthurs Pass som är ett väldigt populärt ställe för vandrare. Vägen dit var en av de värsta och farligaste i landet. Möte med långtradare uppe bland de smala bergvägarna var inte kul.

Arthurs Pass är ett mycket litet område med några få motell. Ett cafe öppet till 17.00 och en restaurang öppen mellan 17.00-20.00. Det är allt! Sedan finns INGET!

Dethär gäller om man skulle behöva tanka.

7 Dec – Efter Milford Sound gick färden vidare till Gore. Den plats som ligger allra längst bort ifrån Sverige.  Dvs andra sidan jordklotet. 

Ganska tråkigt ställe som mest är känd för att tillverka mjölkersättning, som säljs till Kina. (Ingen i Kina vill nästan köpa egentillverkat då det varit så många skandaler) 

 Oavsett hur tråkigt det kan vara i Gore så finns ”regler” för boots!

Efter en kväll och natt i Gore, där middagen som vanligt innehöll en stor köttbit (ingen biff är mindre än 270 gram…) så åkte vi vidare till Oamura.

Turen gick över olika typer av landskap som vanligt. Via berg, djupa dalar, krokiga vägar…

Så kom vi fram till ytterligare en liten stad, Oamura,  som inte heller var så  spännande mer än vacker natur men också känd för Stone White Cheese och Pingviner som vi bara såg i små kuvöser och där ingen fick ta bilder.

 

06 Dec – Vi har åkt vidare till Milford Sound som är bara något man måste se i Nya Zealand när man besöker sydön. 

Planen var att vi skulle tagit en flygtur med enmotorigt flygplan från Queenstown till Milford Sound och sedan en tur med båt. Det blev inställt då molnen var för låga för planet. Bra att de håller på säkerheten. 

Istället  bilade vi via Mossburn och sedan vidare till Milford Sound. Spännande slingrig smal väg och ibland väldigt högt och brant, dramatiskt landskap. Avstängd väg ibland pga av ras och vattenfylld tunnel. När vi kom var dock ”stenrasen” begränsade och tunneln inte så vattenfylld utan man fick åka där! Känns tryggt???

Sedan blev det en kryssning med övernattning och fantastiska naturbilder. 

Vi var på ett litet kryssningfartyg med endast 20 gäster, och vi hade den bästa hytten högst upp  med utsikt åt alla håll.  

Dramatiskt vacker natur, men inte helt ofarlig. Det är varje år ca 200-300 jordbävningar, oftast små, men för 3 veckor sedan var det en på 5,8. Den största jordbävningne var 2011 i Christchurch och var på 7,8. och staden förstördes mycket.      

På kryssningen var middagen, förrätt med hummer och sedan Blue Cod. Så varför inte passa på att fiska lite hummer inför nästa tur?

Fanns också söta sälar som solade

Lite mera bilder från Mossburn…

Sedan blev det dags för middag 

05 Dec – Vi  har hunnit med massor sedan senast. 

Vi lämnade kryssningen den 30 nov och flög direkt till Queenstown i Nya Zealand. Det är en spännande stad med nästan bara unga människor. 

Vi tog en långpromenad och bara njöt av allt vackert vi såg.

 Sedan bilade vi vidare till Mossburn. Udda liten by med 230 innevånare och ett hotel Railway, men det finns inget tåg längre, samt pub med mat.

De flesta jobbar med jordbruk och främst kor, så maten är därefter gällande storlek. Har aldrig sett så stora biffar!! Dessutom kör nästan alla stora ”trucks”… samt tar av sig stövlarna och går i strumplästen in på puben, men supertrevliga.  

28 Nov – Efter två dagar till sjöss kom vi fram till Norfolk Island, Australien. Där skulle vi åkt in till hamnen med ”tender” eftersom det är en så liten hamn att vårt fartyg inte kan lägga till där.

Nu var det 3,5 meter vågor så det gick inte att genomföra. Vi fick bara se den lilla ön (2000 innevånare) på avstånd.

Vi är nu ute på havet igen på väg mot Auckland, där vi den 30 nov skall lämna denna fantastiska kryssning.

Det betyder att vi fortsätter vårt ”hårda” liv med sol,vågor, mat, drinkar, vid pool-däck gör ofta bartendern massor av drinkar åt gången för att sedan gå runt och servera, man behöver alltså inte ens resa sig från solstolen för att beställa.

Vi tillsammans med ett annat par har också hunnit med en mycket trevlig middag med kaptenen som är svensk så det blev ett litet svenskbord med mycket skratt.

Bilder av några rätter från restaurangen 

25 Nov – Fiji och flera dagar till sjöss.

Börjar komma in i denna fantastiska värld och bara njuter. Största problemet är att välja drink, restaurang, vilken tur vi valt och vilka vi skall träffa till lunch eller på kvällen. Social dejting kan man kalla det. Har träffat så många otroligt trevliga människor, och några stolpskott. (Se nedan)  

Igår var det Fiji med Eco turism, samt vattenfall. Kanske inte de mest sevärda vattenfallen men ganska lång promenad bland mygg. Hade säkrat upp med ”Mygga” och även lokalt medel. Inte en mygga anföll!!

Fint vattenfall, men vi är bortskämda med vattenfallen  vi såg förra året i Nya Zealand…så det här vara bara ett ”litet”.

Igår kväll upplevde vi nog den mest spännande utmaningen med en engelsk lord eller vad han nu kan ha varit? Han kom fram till oss i baren och kände till att vi kom från Sverige ”Your little country” som ha sa. Han är Brexit-supporter och älskar Trump. Min reskamrat bad honom till slut lämna oss då vi hade annat sällskap i baren. (hörde att hans fru var ännu värre, är det möjligt??)   

Spännande för mig att hela tiden utmanas av en typ av människor jag inte ens trodde fanns…

Idag och i morgon är vi till sjöss, lugnt och skönt. Inga utflykter -:) 

Vill återigen berätta hur fantastiskt det är att kryssa, är helt frälst. Trodde ni det skulle komma från en ”Airline girl” ?         

22 Nov – Apia, Samoa där vi i hamnen blev mottagna av öns lokala välkomstkommitté med musik, sång och dans. (vi förlorade den 21 nov då vi korsade datumlinjen.)

Apia, Samoa har ca 40.000 innevånare och flera hotell, restauranger, köpcenter etc. och är mycket mer utvecklat och modernt än American Samoa, vilket jag inte förväntat mig.

En av de mest kända familjerna på ön är familjen Nelson, August Nils Peter Gustav Nelson (fd Nilsson, så kanske en släkting till mig då mitt flicknamn var Nilsson!?) var en svensk affärsman som gifte sig med en kvinna från Samoa på 1800 talet. Deras son Taisi tog sedan över faderns företag och förvaltade det väl och bidrog också till att bekosta  klocktornet  här i Apia.

Samoa är idag självständigt och Taisi Nelson hade också stort inflytande i den processen.

Samoa har också valt att byta från högertrafik till vänstertrafik för 9 år sedan på grund av att flest bilar importeras från länder med vänstertrafik, Australien och Nya Zealand, där ratten sitter på höger sida. 

Bild av de lokala bussar samt från en alldeles underbar restaurang som vi besökte. 

20 Nov – +31c och på utflykt i en buss som har sett sina bästa dagar. Luftkonditionering behövs inte då det blåser genom fönstren. Säkerhetsbälten vad är det?

Enligt vår guide går det inte att köra fel på ön då det bara finns en väg med en fil åt vardera hållet. 

Utflykten börjar med ett besök i en by där de visar hur maten tillagas på Samoa. Spännande då all mat lagas av männen. Det är främst skaldjur och fisk, kyckling samt gris med komplement av papaya, kokos, banan och sötpotatis som den lokala befolkningen äter. Maten tar tid att laga och blir gjord över öppen eld, därför görs det  mycket mat på en gång och räcker ofta i  2-3dagar.

Färden går vidare runt ön där vi ser otaliga kyrkor…  Alla byar har rätt att ha sin egen kyrka och det är ca 6 olika kyrkliga samfund därför blir det MÅNGA.

Samoa drabbades av Tsunami för ca 10 år och många på ön drabbades. Nu har de infört tsunamivarningssystem som testas varje månad. Fortsatt kan man se en del båtar som står på grund efter tsunamin.    

Vi åker vidare runt ön och får se många vackra platser, men utav de öar vi har besökt känns Pago Pago som den mest primitiva trots att det är och har varit en amerikansk bas länge.

Tillbaka på fartyget passar vi på att göra vår första beställning från ”Room Service” (vi har inte hunnit tidigare då det alltid finns öppna restauranger).

Blev en utmärkt Regent Club (Clubsandwich) som vi intog med Pinot Noir, som vår stewardess löpande fyller på.